Christian Haglund, född 1980 och uppvuxen i Borås, Har spelat i Kulturkompaniets uppsättning av ”Den där Emil i Lönneberga” och ”Folk och rövare i Kamomilla stad”. Christian har många järn i elden och det händer en hel del. Han har jobbat på Studiefrämjandet, nu på Kulturkontoret samtidigt som han driver föreningen Kulturattack. Han skriver manus, pratar i radio P4 Sjuhärad, bloggar, arrangerar gig, är musiker, krönikör och nu kommer han till Hemgården för att jobba med barn-, ungdom- och vuxenteater.

Förutom allt annat du har på schemat krävs det god kondition för att orka hålla igång olika teaterprojekt. Hur håller du dig fit? -Särskilt fit är jag inte. Det är mitt fett som råkar se ut som muskler kanske? När jag hinner försöker jag köra lite bra hårdrock och powerwalka i skog och natur. Balsam för själen och det rensar sinnet. Min själ är nog i bättre form än vad min kropp är.

När det gäller teater, vilken schanger och stil är dina favoriter? -Precis som med film gillar jag teater som utmanar. Som inte idiotförklarar publiken. Att det prövas nya grepp, bryter mot konventioner.

Vad skulle du själv ge för tips åt strävsamma och uppkommande regissörer? -Bara kör! Jag har ingen utbildning. Lever istället efter ”learning by doing”. Det gäller att våga. Se till att omge dig med människor som är positiva, flexibla och som ger energi. Gärna duktiga sådana. Då växer du själv och utvecklas snabbare. Om glädjen och glöden finns, då är halva resan gjord.

Vad är det bästa med teater? -Det är bästa är att man direkt kan känna publikens respons. Teater i sig är väldigt direkt. Den är här och nu. Det är väldigt starkt. Och att få fin feedback från en publik – det är en euforisk känsla.

Vad blir nästa projekt? -Har många idéer kring nya teaterprojekt, men de är än så länge hemliga.

Tre ord om Hemgården? -Dynamiskt, spännande, utvecklande.

Dela detta: