Click to listen highlighted text!

Veckans bild: Beredskap.

Som många vet har ju Hemgården i Borås många strängar på sin lyra. Förutom alla kurser, nattvandringar, sagostunder och sånglektioner har vi också framträdanden, shower och teaterpjäser att bjuda på. Detta innebär, i och med att vi har vuxit, att vi måste ha redskap och maskineri för att möta efterfrågan och göra vårt bästa för att det ska bli en bra upplevelse. Om man lyfter blicken lite i vår kära Allégården så inser man snabbt att det krävs ett och annat för att kunna ge det ”lilla extra”, vilket vi ju så gärna gör 🙂

Visningar: 0

Veckans bild: Engagemang!

Hemgården har som sagt många strängar på sin lyra, även så teater. Vad är väl då mer naturligt än att personalen agerar sina karaktärer i förberedande syfte? Som här, där Susanna verkar träna inför den framtida rollen som pirat, med ögonlapp och allt. Det kan löna sig att vara redo, man vet ju aldrig om Hollywood kommer och knackar på dörren! 😉

Visningar: 0

Bloggintervju. Inför: ”Tiden – din enda fiende?

Snart är det dags igen för manusförfattarna och regissörerna tillika radarparet Christian och Mimmi att presentera sin nästa teaterpjäs: Tiden – din enda fiende, som har premiär på Hemgården den 23 maj. Denna gång utlovas ett psykologiskt science fiction-drama om tidsresor, bitterhet och hämnd, vilket sätter stora krav på hela ensemblen, och inte minst på Christian och Mimmi som håller i tyglarna.
Vi passade på att ställa några frågor när de hämtade andan en sekund mellan alla projekt och repetitioner…
1. Pjäsen har som huvudingrediens en utarbetad och genomtänkt hämnd, som för tankarna åt Stephen Kings debutroman Carrie.. Vilka åldrar riktar sig pjäsen till?
Att bli jämförd med Stephen King är absolut något positivt. Dock har King eller karaktären Carrie inte varit inspiration för denna teateruppsättning. När vi skriver tänker vi inte åldrar och målgrupp i den bemärkelsen. Vi utgår från att alla i alla åldrar kan i princip se vad som helst på en scen. Vi skriver saker som riktar sig både till en kulturintresserad publik likväl till en ickeintresserad, där vi ofta fokuserar på välmejslade karaktärer, handling med flera lager där vi vill utmana publiken samt få dem att känna något.
2. Tyvärr är det många barn idag som inte mår bra i skolan, varav mobbning kan vara en orsak. Är pjäsen ett bidrag i kampen mot mobbning?
Absolut! Den berör mobbing, så visst är det så. Det är hemskt att det idag 2014 fortfarande finns sådant och att folk blir mobbade bara för att de är dem de är. Och man ska inte glömma av att det inte enbart är barn som blir mobbade. Det finns överallt, oavsett status och miljöer.
3. Vad tycker ni själva, kan hämnd vara bra?
Det är ett mänskligt drag med hämnd. Oftast är hämnd det första man tänker på om man blivit drabbad av något elakt, men man genomför sällan en hämnd. Hämnd är inget vi anser är någonting bra överhuvudtaget.
4. Vad inspirerade er att skriva Tiden – din enda fiende?
Vi ville ha någonting att bita i, en rejäl utmaning. Tidsresor har alltid fascinerat oss. Därför djupdök vi i massa faktaböcker kring ämnet, intervjuade lärare och forskare och besökte SP´s Fröken Ur. Det är av oerhörd vikt med vettig research. Vi ville också utmana publiken och göra en föreställning utöver de vanliga konventionerna med upplägg och scentekniska lösningar. Detta är vår hittills största regissörsutmaning. Även skådespelarnas karaktärer och roller är något utöver det vanliga.
5. Christian och Mimmi, ni är ju både regissörer och manusförfattare. Hur skulle ni säga till andra som är intresserade att få inspiration?
Generellt sett inspirerar vi varandra. Att vi bejakar våra idéer och tankar, vi liksom säger ja. På så sätt kommer man vidare och kan sedan i efterhand gå in i detalj och ändra. Att säga nej kan göra att en fastnar i smådetaljer och det är bara energi- och tidskrävande. Skriver en ihop med någon så är det är heller ingen idé att lägga någon prestige i att till exempel alltid få igenom just sina egna idéer.  Det är bra att alltid kunna skriva upp idéer en får. Att man har öppna ögon och öron och tar intryck av allt som sker i vardagen.
6. Efter ett antal projekt och föreställningar här på Hemgården, vad kommer härnäst?
Vår nästa stora grej är ett interaktivt rättegångsdrama som vi kommer att spela på Hemgårdens innergård 2-6 augusti, Ett trollbindande mysterium. ”Ett skrattframkallande interaktivt rättegångsdrama för hela familjen. Publiken agerar åhörare och jury. Baserat på verkliga händelser 1892, då turnerande trollkarlen Eduards ställde till med tokigheter i Borås.”
Sedan har vi givetvis vårens två sista Var Kommer Scen? också. Hösten kommer så klart också vara fullspäckad med spännande grejer. Men det tar vi lite senare framöver, nu måste vi iväg och repa järnet med Tiden – din enda fiende?
Målning av Marie Friberg.

Visningar: 1

Inför: ”Svalstar”.

Den 2 maj är det dags för premiär med ”SvalStar” som handlar om den utstötta Ella som hamnar i parallella universumet SvalStar där småpanerna bor. Ihop med Hemgårdens ungdomsteatergrupp ska regissörerna Christian Haglund och Mimmi Fasth, numera ett etablerat radarpar, äntra Allégårdens scen och trollbinda publiken.

SvalStar utspelar sig i den parallella världen SvalStar i den lilla regionen RelSolia där de könlösa Småpanerna bor. De dansar spink, leker och sjunger dagarna i ända – för det är just det vad en Småpan gör. I SvalStar finns det ingen sol utan allt ljus kommer från löven som de också äter. Träden helgar de och träden är det mest heliga som finns i RelSolia. När utstötta Ella från Borås kommer till RelSolia har den onde härskaren Ondsi Ondi infört spinkförbud och Ella måste hjälpa panerna för att göra dem glada igen men också för att kunna återvända hem.

Självklart måste vi få veta mer om detta och beslöt oss för att ställa några frågor till regissörerna Christian och Mimmi.

1. Svalstar triggar ju verkligen fantasin. Hur fick ni idén till pjäsen?

Vi hade under en tid pratat om hur kul det vore att skapa ett eget nytt universum. Mycket jobb skulle krävas men det skulle både vara utmanande och spännande. Dessutom tänkte vi att om man skapar en helt ny värld kan man återanvända den flera gånger. Det finns så mycket att göra i SvalStar, upptäcka och utforska. Vi är bra på att trigga igång varandra med idéer och inspiration.
Det är alltid svårt att säga exakt hur en idé föds eller hur man kommer på något. Vårt problem brukar inte vara att komma på grejer, det är snarare tiden att hinna förverkliga alla våra idéer som är problemet i så fall. Vi är ödmjuka och tacksamma för att vi varit inne i ett sanslöts härligt kreativt flow så länge som vi varit och vi ser inget slut på det än så länge.
Hemgården är en förverkligande plattform för oss vilket gör att vi vet att våra idéer kan få utlopp och liv. Det gör också att man tänker friare och större, helt enkelt.

2. I pjäsen beskrivs det att träden är det mest heligaste som finns. Är detta en vink till publiken att vi borde tänka mer på miljön?

1. Ja, onekligen! Och sedan är vi två naturmänniskor på det sättet att vi älskar en vacker rofylld skog där själen får näring. Det fina med SvalStar är att vi skapade den världen baserat på hur en drömtillvaro skulle kunna se ut för vår del. Det var något av utgångspunkten. Det är mycket som ingår i en drömtillvaro men det viktigaste är att man får vara den man är och må bra. Och så är det i SvalStar.
Vi gillar naturens färger och tänkte att det också rent visuellt kan bli något som kittlar publikens öga. Thomas Lundgren och Marie Friberg har gjort dekoren där de målat och skapat för fullt. En väldigt cool process minst sagt!

 3. När man läser intrigbeskrivningen till Svalstar vill man bara ha mer. Hur kommer det sig att ni bara har två föreställningar?

Det är smickrande att få höra! Den ekla anledningen är att Allégården är oerhört uppbokad, därav att det bara blir två stycken föreställningar. Men som sagt, vi har nog inte sett det sista av SvalStar ännu.

 4. Hemgården har ju ett antal teatergrupper. Skulle ni säga att teaterintresset är stort här i Borås?

 Verkligen! Just nu är det många som sysslar med teater och det sätts upp massvis med goa uppsättningar i Borås. Det blir en positiv dominoeffekt där mer teater föder mer teater. Vi hoppas att detta är en trend som kommer att bestå.

 5. Som brukligt är har ni flera projekt på gång samtidigt. Var kan man inom den närmaste framtiden förvänta sig att se er?

23 maj har vi premiär på Allégården med det psykologiska science fiction-dramat ”Tiden-din enda fiende?”, som handlar om tidsresor, bitterhet och hämnd. Vi har också två tillfällen inbokade av ”Var kommer scen?”, våra teaterkvällar på Simonsland. Vi ser också fram emot ”Ett trollbindande mysterium” 2-6 augusti där vi både skådespelar och regisserar: ett interaktivt rättegångsdrama för hela familjen där publiken agerar åhörare och jury. Den spelas på Hemgårdens innergård.
Till hösten har vi givetvis många spännande saker på gång. Däribland en annorlunda och häftig skräckthriller.

6. Slutligen, säkerligen något som de flesta frågar sig: Hur får ni den enorma energi ni har? Några tips?

Vi är bra på att ge varandra positiv energi! Det smittar ju som bekant av sig. Vi älskar att vara kreativa och få utlopp för våra idéer. Det gäller att ta vara på energin man har och skapa något av den – ingen idé att skjuta upp saker. Det är en sak att bara prata och en sak att realisera. Vi väljer att vara den senare kategorin. Det är viktigt att omge sig med rätt människor som man mår bra av. Vi funkar oerhört klockrent ihop. Vi kan skapa under press, har jäkligt kul och säger ja till våra idéer och så är vi aldrig sjuka. Just de ingedienser är av stor vikt när man jobbar tätt ihop och har många bollar i luften. Så, tipset blir väl att man ska vara glad och göra grejer man mår bra av. Lite som småpanerna har det i SvalStar, ha ha.

Manus & regi: Christian Haglund & Mimmi Fasth
Ljud & ljus: Roger Malmer
Musik: Coos Bay Music & Sounds
Dekor: Thomas Lundgren och Marie Friberg

Skådespelare:
Ida Carlsson – Ella
Ester Nord – Sonja, Mango Modi & Urg
Isac Persson – Kalle & Öni Gom
Oliver Amberntsson – Pelle & Svima Kopp
Alice Svedberg – Åsa & Musti Bubb
Linnea Karlsson – Vessi Lika & Ondsi Ondi
Recka Riestola – Alice & Små Ven

 

Visningar: 3

Bloggintervju: Dockan Caspelino.

Hemgårdens dockteater under ledning av Christoffer Johansson är nu mitt mellan uppspelen av ”Vi reser till Tjippan”, en föreställning för barn 4 år+ och sponsrat av Swedbank. Självklart passade vi på att ställa några frågor till en i ensemblen, självaste den mäktiga Caspelino.

  • Hur är det själv, har du enkelt sparkonto eller följer du börsen? Jag litar inte på några banker med min otroliga rikedom, jag har alla mina ägodelar samlade på min mark i Tjippan.
  • Vad är det bästa med att jobba inom dockteatern? Det är att få träffa alla roliga små barn, så klart. Och att jag får rida på Tjing-Tjong.
  • I pjäsen får du ju stifta bekantskap med Lill-Puff som har magiska färdigheter. Planerar ni ett framtida, affärsmässigt samarbete? Det finns en plan som håller på att arbetas ut genom brevväxling, vi skickar brev med svalor fram och tillbaka. Med det går lite långsamt så svalorna bara reser till och från Tjippan en gång om året.
  • Tjippan verkar vara ett väldigt trevligt ställe nu när du regerar. Skulle du rekommendera Tjippan som ett sevärt resmål? Ja då, här finns det många fina saker att titta på. De sjungande juckapalmerna, de kvällsliga västskenen och vår världsberömda, en nosade fårhund, Karl. Sedan får man ju verkligen inte glömma Fula Lottas sjö.
  • Ditt utseende är slående likt läraren Severus Snape i Harry Potter, är det något du har hört förr? Jag brukar höra det ganska ofta och var faktiskt tillfrågad att spela honom i Harry Potter filmerna, men Alan Rickman hörde av sig i tårar och bad mig att tacka nej till rollen så att han kunde spela honom istället. Och vad gör man inte för en vän?
  • Slutligen, vilka är dina närmaste framtidsplaner? Härnäst ska jag bygga en ännu större sommarstuga, denna ska vara gjord av marsipan istället för kort.

Visningar: 19

Inför ”Ta tag i ditt liv, Klas!”

Snart är det dags för urpremiär på Hemgården i Borås för en pjäs med nutidsförankring och glimten i ögat. Hela konceptet låter väldigt spännande och för att få veta mer bad vi regissörerna Christian och Mimmi svara på några frågor.

Er egenskrivna pjäs ”Ta tag i ditt liv, Klas” har premiär den 7 mars. Hur står det till med premiärnerverna?

Det är lite sköna fjärilar i magen. Vi har lagt ned en hel del tid på denna uppsättning så man vill ju att det hela går hem hos såväl publik som kritiker. Det är en sårbar process det där, man ger en bit av sig själv vilket gör att man vill det skall bli omtyckt. Vi tror dock väldigt starkt på detta; vi har ett manus vi är otroligt nöjda med och skådespelarna är underbara i sina roller.

Vem är Klas, egentligen?

Klas är en medelålders familjefar som jobbat för länge inom det kommunala. Han är missnöjd med det mesta i livet och det gör honom bitter. Han stör sig på många småsaker i sin vardag och har glömt av vem han innerst inne är. Jag tror många kan relatera och känna för honom. Klas är en sådan människa som finns lite varstans nuförtiden.

Vad vill ni ha sagt med pjäsen?

Budskapet är att man ska leva här och nu, inte då och sen. Och att man ska inse hur mycket man själv kan påverka sitt liv. Man är trots allt huvudrollspersonen i sitt eget liv.

Hur hamnade ni på Hemgården?

Det var Monica och Janne från Hemgården som förfrågade mig och Mimmi om vi ville leda teatergrupper hos dem. Självklart ville vi det. Väldigt smickrande att bli headhuntade på det sättet, ha ha.

Efter Klas, vilka projekt har ni på gång?

Vi kommer att ha premiär 2 maj med ”SvalStar”. Det handlar om den utstötta  Ella som hamnar i parallella universumet SvalStar där småpanerna bor.
Den 23 maj blir det dags för ett science fiction-drama om bitterhet, hämnd och tidsresor.
Vi kommer också att sätta upp ett interaktivt verklighetsbaserat rättegångsdrama på Hemgårdens innergård i form av ”Ett trollbindande mysterium”. Förutom manus och regi skådespelar även jag och Mimmi i den.
Det är oerhört spännande och roligt med dessa uppsättningar. Även om det alltid är kul att stå på scenen gillar vi sannerligen upplägget med att skriva manus och regissera. Att skapa nya historier och karaktärer är en häftig grej, minst sagt.

Slutligen: Tre ord, vad tycker ni om Hemgården?

Vi tycker att Hemgården är något av ett möjligheternas hus. Det är riktigt coolt att vi kan få utlopp för vår kreativitet och göra massa härliga saker på Hemgården – både som teaterledare, regissörer, manusförfattare, hålla i workshops och arrangera teaterkollo. Hemgården är dynamiskt, mångfacetterat och själsberikande.

Visningar: 7

Presentation: Teaterledare Mimmi Fasth.

Mimmi fyller 19 i år och har spelat teater sedan hon var åtta år gammal och har bl. a. spelat Pippi Långstrump, Ronja Rövardotter och Alma (Emil i Lönnebergas mamma) i Kultkompaniets uppsättningar. Sedan har hon också bl. a. spelat ”En midsommarnatts dröm” på Regionteatern och ”En julsaga” för olika skolor. Ska nu jobba på Hemgården med barn-, ungdoms-och vuxenteater.

Långfilmsregissören Martin Munthes regissörsråd är bland annat att hålla sig fit för att orka dra runt en produktion. Gäller detta även inom amatörteatern? -Jag tror att det är bra att ha någon slags grundkondition eftersom det är en mycket svettig syssla att stå på scen och det går åt så mycket syre precis hela tiden där uppe.

Hur håller du dig fit? -Jag går eller cyklar ofta dit jag ska istället för att ta t.ex. Bussen och sedan tränar jag en hel del på Friskis och Svettis. T.ex. Spinning. (Sedan spelar jag mycket teater också och bara det är ju himla bra träning.)

Vad skulle du själv ge för tips åt strävsamma och uppkommande regissörer? -Gör det du tror på och tycker är roligt. Ja, framförallt, ha så väldigt väldigt skoj! Lek.

Vad är det bästa med teater? -Hela grejen är fantastisk. Att till slut stå på scenen framför publik och veta att nu går det inte att göra mer än att bara köra järnet, det är otroligt häftigt!

Vad blir nästa projekt? -Nästa projekt är många olika. T.ex. Så ska jag spela tandborste och vingummi runt om en stor del av Sverige och så ska det skrivas manus.

Tre ord om Hemgården? -Ombonat, öppet och tryggt.

Visningar: 15

Presentation: Teaterledare Christian Haglund.

Christian Haglund, född 1980 och uppvuxen i Borås, Har spelat i Kulturkompaniets uppsättning av ”Den där Emil i Lönneberga” och ”Folk och rövare i Kamomilla stad”. Christian har många järn i elden och det händer en hel del. Han har jobbat på Studiefrämjandet, nu på Kulturkontoret samtidigt som han driver föreningen Kulturattack. Han skriver manus, pratar i radio P4 Sjuhärad, bloggar, arrangerar gig, är musiker, krönikör och nu kommer han till Hemgården för att jobba med barn-, ungdom- och vuxenteater.

Förutom allt annat du har på schemat krävs det god kondition för att orka hålla igång olika teaterprojekt. Hur håller du dig fit? -Särskilt fit är jag inte. Det är mitt fett som råkar se ut som muskler kanske? När jag hinner försöker jag köra lite bra hårdrock och powerwalka i skog och natur. Balsam för själen och det rensar sinnet. Min själ är nog i bättre form än vad min kropp är.

När det gäller teater, vilken schanger och stil är dina favoriter? -Precis som med film gillar jag teater som utmanar. Som inte idiotförklarar publiken. Att det prövas nya grepp, bryter mot konventioner.

Vad skulle du själv ge för tips åt strävsamma och uppkommande regissörer? -Bara kör! Jag har ingen utbildning. Lever istället efter ”learning by doing”. Det gäller att våga. Se till att omge dig med människor som är positiva, flexibla och som ger energi. Gärna duktiga sådana. Då växer du själv och utvecklas snabbare. Om glädjen och glöden finns, då är halva resan gjord.

Vad är det bästa med teater? -Det är bästa är att man direkt kan känna publikens respons. Teater i sig är väldigt direkt. Den är här och nu. Det är väldigt starkt. Och att få fin feedback från en publik – det är en euforisk känsla.

Vad blir nästa projekt? -Har många idéer kring nya teaterprojekt, men de är än så länge hemliga.

Tre ord om Hemgården? -Dynamiskt, spännande, utvecklande.

Visningar: 23

Veckans bild: ”Arbetsmyror.”

Hemgården brukar ju ha ett antal teateruppsättningar varje år och så sent som i går hade vi föreställningen ”Gäster och Gastar” på vår innergård. Men bakom varje föreställning ligger många timmars möda och hårt arbete. Förutom att manuset har skrivits ska även skådespelarna drillas, ljud och ljus fungera, marknadsföring och scenen med all dekor och kulisser ska fungera m.m.m. Ett bra exempel på detta är detta upplägg, från farsen ”Aska och Akvavit” som vi spelade upp i mars, och visst blev det både snyggt och uppskattat!

Visningar: 2

Click to listen highlighted text!